Hoppas att ni inte är äckelmagade nu, men alltså, detta är faktiskt naturlig och delikat mat för en utekatt! Stora matte berömde Ville ordentligt för den här fångsten.
”Det är en bit av mitt jobb att hålla efter råttorna!” förklarar Ville på Landet. Och rapar försynt bakom tassen, eftersom han fångat en rätt stor råtta…
(Jo, alla vi katter får regelbundet avmaskningsmedel på Landet!)
Men mysteriet kvarstår vem som nedlagt en väldig fälthare som plötsligt, utan minsta synlig skada, låg död häromkvällen på Stora mattes äng:
En fullvuxen hare på 7-8 kg – inget som ens en hungrig Ville ger sig på… Den fick det ovanliga – för en hare (som oftast slutar i något rovdjurs klor, de är få som dör av hög ålder) – förfarandet att begravas i skogskanten. SkaparKattens Frid till dig, Stampe VitSvans!
Åh vilken duktig jägare din kompis Ville är! *kurrar imponerad*
Haren kanske har blivit riktigt rädd för något? De kan bli skrämda till döds.
Läskigt med harar om de kan bli så skrämda!? Stackars dem! *buff*NosPuss Wikki
Oj! Det var bra jobbat! muslingar har vi inte sett än, men de verkar spännande att jaga! Nosbuff
Mjau det är de – och mumsiga! Men sådana där godbitar som räkor och dentabits är ju inte heller fel!
TassKram Wikki ?
Verkligen snyggt jobbat av Ville, han är en klar förebild för oss katter. Mystistiskt med haren, men som Alice skriver, han kanske blev skrämd. *ryser*
Mjau, och så gav sig Ville iväg på musjakt långt ut på fältet tidigt i morse, och så kom stora StörtRegnet… Det var en Väldigt Våt Ville som kom hem, såg ut som om han tagit ett dopp i samma dike som jag… Det gick åt två badlakan innan han var avtorkad det värsta!
TassKram Wikki