Hur kunde jag missa…

…att visa er den fina Wikki-amigurumin som jag fått av Cecilia? Se här:
mir__large5
Jag håller den försiktigt i tassen och tittar nöjt på alla detaljer:

mir_b

Alla svarta och vita fält och ögonfärgen stämmer i detalj fast den är så liten! Och på ryggen (Fast det lyckades jag inte få med bra på bild…) är en jättesöt liten svart svansplym  i en elegant båge…

Världens enda unika Wikki-amigurumi!

Tack!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

12 reaktioner till “Hur kunde jag missa…”

  1. Wikki, du är verkligen en skönhet! Och din amigurami (stavade jag rätt nu?) är jättegullig… ni passar fantastiskt bra ihop, men hur ser du vad som är du och vad som är leksaken? Bit inte dig själv i lekens hetta, är du rar!

    Nospuss från sr. Carina, klosterkatternas matte.

    1. Å *bugar ödmjukt*
      Tack så innerligt! Jag kommer nog att vara så rädd om min lilla ami att jag knappt biter i den! Den är ju så fin!
      TassKram Wikki

  2. Så fin, så snällt att få en egen ; ) Lillmatte har några men ingen som är så fin!

    TassKram från Signe och Sven

    P.S. Lillmatte Selma är bättre idag : )

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *