Den där natten när snön kom…

…i slutet av november 2004, då träffade matte sin första jourkatt. (Fast det visste hon inte då!) Så här vacker såg han ut:_ville_svartingen_och_rdjuret__large1

Då kom en vacker svart kattpojke till gården på landet där matte bodde. Han var så svulten att t o m när den enhornade råbocken kom för att få sin havre, sprang den svarta katten dit och letade också nåt att äta.

_ville_svartingen_och_rdjuret_b1
Matte tyckte att han såg enSAM ut, så han fick namnet Zam. I en månad skötte matte om Zam och kramade honom och gav honom god  mat, tills katthemmet kunde ta emot honom. (Hemma hos matte på den tiden fanns redan fyra katter som tyvärr Zam inte blev accepterad av.) En kväll fick Zam t o m pizza! __large1811 Gissa om han åt! Och han älskade att bli kliad under hakan, på kinderna och bakom öronen. Zam spann väldigt högljutt. Som tur var så var november-december ganska milt och Zam fick ut vinterbonat uthus med kattanpassad dörr att bo i. _3311

Och bara två dagar före julafton, när Zam skulle få flytta till katthemmet, och katt-transporten togs fram; minsann, en förtjust katt klev genast in i den!

_3321 Å vad matte grät när hon skulle skiljas från Zam på katthemmet. Men Zam, han snosade runt i sitt bås, kollade sitt lilla katthus, smakade maten, lade sig tillrätta på den rena fina dynan och började spinna så att det ekade i hela lokalen, som om han ville säga ”Tack matte men nu klarar jag mig!” och han såg väldigt belåten ut!
_b491

Några veckor senare berättade veterinären (Den snälla som matte tog mig till vaccinering hos) att hon varit och kastrerat och ID-märkt en mycket fin katt vid namn Zam, som redan var adopterad till ett nytt hem på landet (där hon visste att han skulle få det bra.) och matte önskade i sitt hjärta: ”Zam lycka till!”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

6 reaktioner till “Den där natten när snön kom…”

    1. Så tråkigt att du blivit allergisk mot oss missar. Men du får väl njuta av kattlivet på min sida utan besvär i alla fall?
      TassKram Wikki
      PS Tack för komplimangen!

  1. Vilken härlig berättelse! Bra att Zam fick ett bra hem och att han blev så fint ompysslad hemma hos er tiden innan katthemmet. Jag heter Pepsi, blev pensionär i augusti och bor hos en alldeles underbar mamma! Hon är hemma hela dagarna för hon har några sjukdomar som gör henne trött och så. Jag blir ompysslad, har många gömställen och krypin att ligga och sova i så livet är underbart. *kurram*

    1. Vi katter ska ta hand om våra mattar och hussar, det är en viktig uppgift, som tack för all matt och alla klappar vi får… En kisse är en fin tröst för en person som har det jobbigt med hälsan. En varm katt botar mycket värk, säger stora matte.
      TassKram Wikki

Lämna ett svar till Marie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *